Skolplikt
Enligt lag har alla personer som är bosatta i Sverige skolplikt. Det betyder att, sedan 1972, grundskolans nio år är obligatoriska för alla barn. Från hösten det år barnet fyller sju till det år det fyller sexton år skall barnet alltså gå i skolan. Sedan 1997 finns även möjlighet för alla sexåringar att börja skolan, även om detta är frivilligt. Den s.k. sexårsverksamheten är alltså inte del av skolplikten.
Skolplikten, den för alla obligatoriska skolan, har däremot funnits lika länge som den allmänna skolan och folkskolestadgan år 1842. Ursprungligen var skolplikten fyra år, och de barn som inte kom till skolan blev förhörda vid s.k. husförhör där prästen hade i uppdrag att kontrollera barnens kunskaper. Skolplikten blev 1882 sexårig och 1936 sjuårig. Noterbart är att skolplikten alltsedan folkskolans instiftande 1842 inte gjort någon åtskillnad mellan flickor och pojkar. De skillnader som förekommit har istället handlat om utbildningens innehåll.
Skolpliktens förhistoria går tillbaka till 1723 och lagen om att föräldrar hade att se till att deras barn lärde sig läsa. Strävan i 1700-talets Sverige var att få hela befolkningen läskunnig. För folkskolan var det alltså inte något nytt uppdrag att få befolkningen läskunnig - det stora flertalet vuxna var det redan genom kyrkans undervisning och husförhören. Utmaningen handlade i så fall snarare om att få befolkningen skrivkunnig, då möjligheterna till att lära sig skriva varit ytterligt begränsade tidigare. Penna och inte minst papper var en lyxvara, vilka liksom skrivtavlor var förbehållet en liten elit.
Vi kan så långt sammanfatta med: Grundskolan är obligatorisk. Grundskolan är nioårig. Grundskolan saknar (numera) examen. Grundskolan skall ge behörighet till gymnasiet. Den kommunala grundskolan är gratis och finansieras med kommunalskatt. Grundskolan regleras av en nationell läroplan (Lgr 11). Utöver kommunala skolor finns även fristående skolor (friskolor). Varje elev bär med sig en ”skolpeng”, vilken betalas av kommunen till den skola eleven går på.
Svenska elever har alltså skolplikt. I Finland har barnen ”läroplikt” istället för skolplikt. Denna läroplikt börjar det år barnet fyller 7 år och gäller till grundskolans nio år genomförts, dock inte längre än tio år (eller det år barnet fyller 17 år). Denna läroplikt - att lära sig det som grundskolan förutsätter - kan uppfyllas via t.ex. hemundervisning. Då ansvarar målsman för att barnet når målen och barnet får genomgå ett test. Totalt har c.a 500 barn i Finland hemundervisning.
Skolplikten är lagstadgad och gäller för alla. Alla barn skall därför gå i grundskolan. Däremot säger skolplikten ingenting om vad det är barnet, eller eleven, skall lära sig. Det som skall läras är reglerat av läroplanen, även om den inte är villkorad i betydelsen att barnet skall lära sig en viss uppsättning kunskaper eller färdigheter. Läroplanen är istället ett ramverk som beskriver inte minst en värdegrund och ger stöd för vilken typ av kunskaper som är eftersträvansvärda. Samt hur dessa skall bedömas och betygsättas. Viktigt att ha i minnet är att av den totala mängd kunskaper och kompetenser som efterfrågas i läroplanen, är det stora flertalet föränderliga och en spegling av den egna samtiden. Detta gäller naturligtvis inte minst de s.k. värdegrundsfrågorna, som vad som är ett gott beteende och hur vi skall förhålla oss till andra människor.
Varje tid har sitt eget ramverk, vilket är skapat utifrån vad som är viktigt och betydelsefullt i den egna samtiden. Men vad är det då som utmärker vår egen samtid? Och inte minst, är skolan i fas med sin egen tid? Vad är en god lärmiljö? Vilken typ av (samtida och framtida) kompetenser efterfrågar det omgivande samhället och arbetsmarknaden? Detta är några av de frågor som mer eller mindre uttryckligt kommer att finnas med i den fortsatta diskussionen.
Enligt lag har alla personer som är bosatta i Sverige skolplikt. Det betyder att, sedan 1972, grundskolans nio år är obligatoriska för alla barn. Från hösten det år barnet fyller sju till det år det fyller sexton år skall barnet alltså gå i skolan. Sedan 1997 finns även möjlighet för alla sexåringar att börja skolan, även om detta är frivilligt. Den s.k. sexårsverksamheten är alltså inte del av skolplikten.
Skolplikten, den för alla obligatoriska skolan, har däremot funnits lika länge som den allmänna skolan och folkskolestadgan år 1842. Ursprungligen var skolplikten fyra år, och de barn som inte kom till skolan blev förhörda vid s.k. husförhör där prästen hade i uppdrag att kontrollera barnens kunskaper. Skolplikten blev 1882 sexårig och 1936 sjuårig. Noterbart är att skolplikten alltsedan folkskolans instiftande 1842 inte gjort någon åtskillnad mellan flickor och pojkar. De skillnader som förekommit har istället handlat om utbildningens innehåll.
Skolpliktens förhistoria går tillbaka till 1723 och lagen om att föräldrar hade att se till att deras barn lärde sig läsa. Strävan i 1700-talets Sverige var att få hela befolkningen läskunnig. För folkskolan var det alltså inte något nytt uppdrag att få befolkningen läskunnig - det stora flertalet vuxna var det redan genom kyrkans undervisning och husförhören. Utmaningen handlade i så fall snarare om att få befolkningen skrivkunnig, då möjligheterna till att lära sig skriva varit ytterligt begränsade tidigare. Penna och inte minst papper var en lyxvara, vilka liksom skrivtavlor var förbehållet en liten elit.
Vi kan så långt sammanfatta med: Grundskolan är obligatorisk. Grundskolan är nioårig. Grundskolan saknar (numera) examen. Grundskolan skall ge behörighet till gymnasiet. Den kommunala grundskolan är gratis och finansieras med kommunalskatt. Grundskolan regleras av en nationell läroplan (Lgr 11). Utöver kommunala skolor finns även fristående skolor (friskolor). Varje elev bär med sig en ”skolpeng”, vilken betalas av kommunen till den skola eleven går på.
Svenska elever har alltså skolplikt. I Finland har barnen ”läroplikt” istället för skolplikt. Denna läroplikt börjar det år barnet fyller 7 år och gäller till grundskolans nio år genomförts, dock inte längre än tio år (eller det år barnet fyller 17 år). Denna läroplikt - att lära sig det som grundskolan förutsätter - kan uppfyllas via t.ex. hemundervisning. Då ansvarar målsman för att barnet når målen och barnet får genomgå ett test. Totalt har c.a 500 barn i Finland hemundervisning.
Skolplikten är lagstadgad och gäller för alla. Alla barn skall därför gå i grundskolan. Däremot säger skolplikten ingenting om vad det är barnet, eller eleven, skall lära sig. Det som skall läras är reglerat av läroplanen, även om den inte är villkorad i betydelsen att barnet skall lära sig en viss uppsättning kunskaper eller färdigheter. Läroplanen är istället ett ramverk som beskriver inte minst en värdegrund och ger stöd för vilken typ av kunskaper som är eftersträvansvärda. Samt hur dessa skall bedömas och betygsättas. Viktigt att ha i minnet är att av den totala mängd kunskaper och kompetenser som efterfrågas i läroplanen, är det stora flertalet föränderliga och en spegling av den egna samtiden. Detta gäller naturligtvis inte minst de s.k. värdegrundsfrågorna, som vad som är ett gott beteende och hur vi skall förhålla oss till andra människor.
Varje tid har sitt eget ramverk, vilket är skapat utifrån vad som är viktigt och betydelsefullt i den egna samtiden. Men vad är det då som utmärker vår egen samtid? Och inte minst, är skolan i fas med sin egen tid? Vad är en god lärmiljö? Vilken typ av (samtida och framtida) kompetenser efterfrågar det omgivande samhället och arbetsmarknaden? Detta är några av de frågor som mer eller mindre uttryckligt kommer att finnas med i den fortsatta diskussionen.