Vem bestämmer?
Den svenska grundskolan regleras av skollagen (SFS 2010:800). I skollagen formuleras de grundläggande bestämmelser som gäller alla skolformer, som värdegrund, övergripande mål och riktlinjer för skolans verksamhet. Skollagen beslutas av riksdagen. I skollagen är också formulerat vilka krav som ställs på kommunerna liksom på eleven och föräldrar. I skollagen finns också formulerat vilken lärarledd tid för undervisning, angiven i ämne (inte i årskurs), som varje elev har rätt till. Det är också skollagen som anger att kommunen är huvudman för skolan (samt för förskola, särskola, gymnasieskola, komvux, SFI, etc.) och att en särskild nämnd i kommunen har detta ansvar. Den nu gällande skollagen (SFS 2010:800) trädde i kraft i juni 2010.
Den svenska skolans läroplan är en förordning utfärdad av regeringen. Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (eller kort och gott Lgr 11) är villkorande i den mening att alla som arbetar i skolan är skyldiga att följa läroplanen. Den nuvarande läroplanen består av å ena sidan en ideologisk och övergripande del och å andra sidan en detaljstyrande del. I den senare fastställs de olika ämnenas kursplaner inklusive respektive ämnes kunskapskrav. (Denna del kommer att diskuteras endast kortfattat i denna text.) I den förra delen, som kommer att diskuteras mer utförligt nedan, ingår kapitlen ”Skolans värdegrund och uppdrag” samt ”Övergripande mål och riktlinjer för utbildningen”. Med Lgr 11 följde också en ny betygskala (A till E, samt F för ”icke godkänd”). Den nu gällande läroplanen (Lgr 11) presenterades i oktober 2010 och trädde i kraft 1 juli 2011.
Detta betyder att det är riksdagen och regeringen som fastställer de mål och riktlinjer som gäller för landets alla kommunala skolor. Dessa mål och riktlinjer är till för att säkra att utbildningen skall bli likvärdiga på alla skolor. ”Likvärdig” är naturligtvis ett svårfångat begrepp och det finns anledning att återkomma till det i en något djupare diskussion senare. Här räcker det med att notera att ”likvärdig” inte skall förväxlas med ”likadan”; ett centralt inslag i läroplanen är ju att möta varje enskild individ utifrån sina förutsättningar. Likvärdig skall då snarare ses som att varje unik elev skulle ha samma förutsättningar oavsett skola (och då inte att alla elever skall behandlas och bemötas på samma sätt, på alla skolor). Huvudansvaret för skolans verksamhet och genomförande ligger alltså på kommunerna och det är de som skall fördela resurser (fr.a. skolpeng, bidrag, ...). Kommunerna har också ansvaret för att organisera verksamheten så att eleverna, vilket betyder varje enskilt barn, når de nationella målen så som dessa är formulerade i läroplanen.
Friskolor är inte skyldiga att följa läroplanen utan kan få tillstånd att bedriva skolverksamhet efter prövning av Statens skolinspektion (Skolinspektionen). Däremot är friskolor skyldiga att delta i de utvärderingar som kommunen genomför liksom i den regelbundna tillsyn som görs av Skolinspektionen. Det är också Skolinspektionen som kan återkalla enskilda skolors tillstånd och deras rätt till bidrag (s.k. skolpeng). Friskolor diskuteras särskilt i kapitel 9.
Genom medlemskapet i EU och FN har Sverige förbundit sig att följa de riktlinjer som sätts upp där. Två sådana riktlinjer är stor betydelse för den svenska skolan. Dels handlar det om FNs konvention om barns rättigheter, vilken slår fast att varje barn har rätt till utbildning och att grundskolan skall vara gratis. Dels handlar det om EUs ramverk för framtidens nyckelkompetenser.
De åtta nyckelkompetenserna som EU definierade 2006 är en sammanfattning av vad alla medborgare i EU bör bemästra för att ha ett gott liv, öka anställningsbarheten (som det så fint heter) och för att stötta individens livslånga lärande. Särskilt betonas betydelsen av att individen kan orientera sig i de snabba förändringarna i både de lokala och det globala samhället. Nyckelkompetenserna i detta samhälle är, som EU definierar det: kommunikation på modersmålet; kommunikation på främmande språk; matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknik kompetens; digital kompetens; lära att lära; social och medborgerlig kompetens; initiativförmåga och företagaranda, samt; kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. Med andra ord, en typ av mer generella kunskaper eller kompetenser än läroplanens - och skolans - traditionella fokus på ämnen.
Kursplanerna inleds med motiven till varför ämnet finns i respektive skolform. Därefter anges syftet med och de långsiktiga målen för undervisningen i ämnet. I det centrala innehållet anges vad som ska behandlas i undervisningen. Det centrala innehållet är utformat så att det lämnar utrymme för läraren att göra egna fördjupningar eller tillägg. Kunskapskraven anger kunskapsnivån för godtagbara kunskaper och för de olika betygsstegen. (Lgr 11, s 4)
[nästa avsnitt: Läroplanen; en strävan att främja en önskvärd utveckling]
Den svenska grundskolan regleras av skollagen (SFS 2010:800). I skollagen formuleras de grundläggande bestämmelser som gäller alla skolformer, som värdegrund, övergripande mål och riktlinjer för skolans verksamhet. Skollagen beslutas av riksdagen. I skollagen är också formulerat vilka krav som ställs på kommunerna liksom på eleven och föräldrar. I skollagen finns också formulerat vilken lärarledd tid för undervisning, angiven i ämne (inte i årskurs), som varje elev har rätt till. Det är också skollagen som anger att kommunen är huvudman för skolan (samt för förskola, särskola, gymnasieskola, komvux, SFI, etc.) och att en särskild nämnd i kommunen har detta ansvar. Den nu gällande skollagen (SFS 2010:800) trädde i kraft i juni 2010.
Den svenska skolans läroplan är en förordning utfärdad av regeringen. Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (eller kort och gott Lgr 11) är villkorande i den mening att alla som arbetar i skolan är skyldiga att följa läroplanen. Den nuvarande läroplanen består av å ena sidan en ideologisk och övergripande del och å andra sidan en detaljstyrande del. I den senare fastställs de olika ämnenas kursplaner inklusive respektive ämnes kunskapskrav. (Denna del kommer att diskuteras endast kortfattat i denna text.) I den förra delen, som kommer att diskuteras mer utförligt nedan, ingår kapitlen ”Skolans värdegrund och uppdrag” samt ”Övergripande mål och riktlinjer för utbildningen”. Med Lgr 11 följde också en ny betygskala (A till E, samt F för ”icke godkänd”). Den nu gällande läroplanen (Lgr 11) presenterades i oktober 2010 och trädde i kraft 1 juli 2011.
Detta betyder att det är riksdagen och regeringen som fastställer de mål och riktlinjer som gäller för landets alla kommunala skolor. Dessa mål och riktlinjer är till för att säkra att utbildningen skall bli likvärdiga på alla skolor. ”Likvärdig” är naturligtvis ett svårfångat begrepp och det finns anledning att återkomma till det i en något djupare diskussion senare. Här räcker det med att notera att ”likvärdig” inte skall förväxlas med ”likadan”; ett centralt inslag i läroplanen är ju att möta varje enskild individ utifrån sina förutsättningar. Likvärdig skall då snarare ses som att varje unik elev skulle ha samma förutsättningar oavsett skola (och då inte att alla elever skall behandlas och bemötas på samma sätt, på alla skolor). Huvudansvaret för skolans verksamhet och genomförande ligger alltså på kommunerna och det är de som skall fördela resurser (fr.a. skolpeng, bidrag, ...). Kommunerna har också ansvaret för att organisera verksamheten så att eleverna, vilket betyder varje enskilt barn, når de nationella målen så som dessa är formulerade i läroplanen.
Friskolor är inte skyldiga att följa läroplanen utan kan få tillstånd att bedriva skolverksamhet efter prövning av Statens skolinspektion (Skolinspektionen). Däremot är friskolor skyldiga att delta i de utvärderingar som kommunen genomför liksom i den regelbundna tillsyn som görs av Skolinspektionen. Det är också Skolinspektionen som kan återkalla enskilda skolors tillstånd och deras rätt till bidrag (s.k. skolpeng). Friskolor diskuteras särskilt i kapitel 9.
Genom medlemskapet i EU och FN har Sverige förbundit sig att följa de riktlinjer som sätts upp där. Två sådana riktlinjer är stor betydelse för den svenska skolan. Dels handlar det om FNs konvention om barns rättigheter, vilken slår fast att varje barn har rätt till utbildning och att grundskolan skall vara gratis. Dels handlar det om EUs ramverk för framtidens nyckelkompetenser.
De åtta nyckelkompetenserna som EU definierade 2006 är en sammanfattning av vad alla medborgare i EU bör bemästra för att ha ett gott liv, öka anställningsbarheten (som det så fint heter) och för att stötta individens livslånga lärande. Särskilt betonas betydelsen av att individen kan orientera sig i de snabba förändringarna i både de lokala och det globala samhället. Nyckelkompetenserna i detta samhälle är, som EU definierar det: kommunikation på modersmålet; kommunikation på främmande språk; matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknik kompetens; digital kompetens; lära att lära; social och medborgerlig kompetens; initiativförmåga och företagaranda, samt; kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. Med andra ord, en typ av mer generella kunskaper eller kompetenser än läroplanens - och skolans - traditionella fokus på ämnen.
Kursplanerna inleds med motiven till varför ämnet finns i respektive skolform. Därefter anges syftet med och de långsiktiga målen för undervisningen i ämnet. I det centrala innehållet anges vad som ska behandlas i undervisningen. Det centrala innehållet är utformat så att det lämnar utrymme för läraren att göra egna fördjupningar eller tillägg. Kunskapskraven anger kunskapsnivån för godtagbara kunskaper och för de olika betygsstegen. (Lgr 11, s 4)
[nästa avsnitt: Läroplanen; en strävan att främja en önskvärd utveckling]
